Barnkonventionen och barn som begår brott

Idag lämnar UNICEF Sverige in vårt remissvar av slutbetänkandet om en sänkt straffbarhetsålder (SOU 2025:11). Betänkandet är en av flera politiska reformer som presenterats inom det kriminalpolitiska området och som särskilt kommer att påverka barn och unga. UNICEF Sverige ser med djup oro för hur reformerna genomgående går i skärpande riktning samtidigt som de på flera sätt inskränker barns rättigheter enligt barnkonventionen som är svensk lag sedan 2020. 

UNICEF Sverige vill understryka att vi ser den allvarliga utvecklingen där barn groomas in i kriminalitet och utnyttjas för att begå grov brottslighet. Det är tydligt att åtgärder behövs. Samtidigt innebär barnkonventionen inte ett hinder för att barn som begår brott ska hållas ansvariga, däremot behöver de åtgärder som vidtas vara i linje med alla barns lagstadgade rättigheter. Lösningen är därmed inte påskyndade lagstiftningsprocesser utan grund i vetenskap och beprövad erfarenhet som dessutom är bristfälliga utifrån ett barnrättsperspektiv. UNICEF Sverige vill se en ny riktning med åtgärder som fokuserar på rehabilitering och återanpassning i samhället utifrån det enskilda barnets behov.  

Nej till sänkt straffbarhetsålder – barnkonventionen är tydlig 

En sänkning av straffbarhetsåldern skulle gå emot barnkonventionen, innebära en problematisk förflyttning i synen på barn och medföra flera negativa konsekvenser för barns välmående, utveckling och rättigheter. Utredningens föreslagna sänkning går emot forskning om barns kognitiva och emotionella utveckling som understryker barns begränsade förmåga att se konsekvenser av, och ta ansvar för, sina handlingar. Det finns heller inte något vetenskapligt stöd för att bestraffning av yngre barn leder till minskad brottslighet. Dessutom riskerar en tidig exponering för det straffrättsliga systemet att leda till stigmatisering, förstärkt utanförskap och en befäst kriminell identitet. En sänkning av straffbarhetsåldern riskerar både att hämma barns utveckling och öka risken för återfall i brott, något som är negativt för det enskilda barnet men även samhällsutvecklingen i stort.  

FN:s barnrättskommitté har uttryckt en djup oro över de steg som Sverige tar för att sänka straffmyndighetsåldern och de straffskärpningar som genomförs i svensk lagstiftning. Kommittén har i enlighet med artikel 41 i barnkonventionen, uppmuntrat de stater som har en straffbarhetsålder högre än 14 år att under inga omständigheter sänka den.

Vi ser med särskild oro på den bristande förutsebarhet som utredningens alternativa modell för en sänkning av straffbarhetsåldern innebär. Att sänka straffbarhetsåldern enbart för vissa allvarligare brott innebär ett svåröverskådligt system för barn. Utöver de tillämpningssvårigheter som förslaget innebär, råder stor risk att modellen leder till inkonsekventa resultat utifrån ett rättssäkerhetsperspektiv. Barnrättskommittén har tydligt avrått från en differentierad straffbarhetsålder baserad på brottets allvar. Sådana modeller anser kommittén vanligtvis införs som svar på påtryckningar från allmänheten och baseras inte på en rationell kunskap om barns utveckling.

En rättsutveckling som inte går att överblicka  

Bara på senare tid har omfattande och ingripande lagförslag för barn som begår brott presenterats samtidigt som flertal straffskärpningar redan ägt rum. Utöver förslaget om sänkt straffbarhetsålder har det bara under de senaste två åren lagts fram förslag om bland annat ungdomsfängelser, utökad användning av tvångsmedel även hemliga sådana mot barn under 15 år, förlängda häktningstider för barn, utökade befogenheter för personal på SiS-hem, att ålder ska ges minskad betydelse vid straffmätningen, införandet av ungdomskriminalitetsnämnder och ny påföljd om utvidgad ungdomsövervakning.  

Något som påtalats i såväl särskilda yttranden, av remissinstanser som i flera av utredningarna är att konsekvenserna som ovan nämnda förslag får tillsammans för barn och unga inte går att överblicka. UNICEF Sverige har genomgående uppmärksammat detta i våra remissvar och vill understryka att detta blir särskilt problematiskt vid påskyndade processer där ändringar genomförs utan att de som kom dessförinnan har utvärderats. Dessutom brister en överväldigande majoritet av förslagen i deras barnkonsekvensanalyser vilket, vid dess genomförande, riskerar att få allvarliga konsekvenser för barns tillgång till sina rättigheter. UNICEF Sverige är oroade över att diskussionen kring ungdomsbrottsligheten i stor utsträckning skymmer sikten för hur förslagen faktiskt påverkar enskilda barn. I nuläget pågår en utveckling där barns rättigheter stegvis försvagas, vilket riskerar att få allvarliga konsekvenser för deras psykiska hälsa, utveckling och tillit till brottsbekämpande myndigheter.   

Krav på förebyggande insatser och stöd  

Det finns behov av att, utifrån ett barnrättsperspektiv, göra en grundlig och enhetlig översyn av det straffrättsliga systemet för barn, inberäknat alla de lagförslag som presenterats. UNICEF Sverige vill även se en utökad användning av åtgärder som fokuserar på barnets rehabilitering och återanpassning i samhället. Åtgärderna bör anpassas efter barnets individuella behov då forskning visar att brott bland barn minskar när sådana principer tillämpas. Barn ska enligt barnkonventionen inte hanteras på samma sätt som vuxna och åtgärder ska alltid grunda sig på principen om barnets bästa i enlighet med barnkonventionen.  

Läs hela UNICEF Sveriges remissvar om en sänkt straffbarhetsålder här:   

Referenser:  

• FN:s barnrättskommitté, rekommendationer till Sverige (2023): CRC/C/SWE/CO/6-7 

• FN:s barnrättskommitté, Allmän kommentar nr 24 (2019) om barnets rättigheter i det straffrättsliga systemet:  CRC/C/GC/24